Här vill jag presentera ett inlägg som sammanfattar hela min syn på vad astrologi är för mig, åtminstone i en rent filosofisk bemärkelse.
Föreställ dig vårt omgivande solsystem likt en symfoni av toner där varje himlakropp har sin alldeles egna stämton, och att den tonen är absolut klockren. Här kan vi tala om sfärernas musik som ständigt genljuder genom våra sinnen, våra världsliga ”instrument”. Som nyfödda barn hör vi denna himmelska musik i sin allra renaste form. Men allteftersom vi fostras och präglas till att lära oss leva i den här världen förlorar vi alltmer kontakten med denna ljuva ”musik”. Den här världen är nämligen ett väldigt trubbigt instrument när det gäller återgivningen av de rena tonerna i denna sfärernas musik. Genom vår bakgrundsprägling, och genom de sätt på vilka vi förhärdats att leva i den här världen utvecklar vi tids nog likt ett tjockt, stumt membran kring vår lyhördhet, ett världsligt filter som på sin höjd endast ger oss en dissonans av de finaste klangerna i den kosmiska musiken.
Lek nu med tanken att i samma ögonblick du föddes och tog ditt första andetag komponerades också din personliga ”signaturmelodi”- ditt signum – likt en ”Blueprint” som du är helt ensam om i hela världen. Denna ”Blueprint” avtecknar sig i ditt personliga födelsehoroskop – ditt kosmiska partitur. Om du sedan föreställer dig himlakropparna i vårt solsystem likt nottecken så har skaparen komponerat din personliga signaturmelodi i enlighet med den turordning himlakropparna radade upp sig efter varandra vid din födelse.
Din viktigaste uppgift i livet blir nu att öva på att försöka lyssna in din egen ”signaturmelodi” bortom den här världens sorl och brus. Och i samma takt som du utvecklar din lyhördhet för att kunna återge dessa tongångar väcks samtidigt din önskan om att få finna uttryck för detta genom de sätt på vilka du väljer att skapa ditt eget liv. Om ditt liv ska kunna bli så autentiskt som möjligt behöver du börja med att vara autentisk inför dig själv – inifrån och ut. Allt börjar med dig, här och nu!