En väckarklocka för NU-tiden

Föreställ dig vårt omgivande solsystem likt en symfoni av toner där varje himlakropp har sin egen unika stämton och att den tonen är absolut klockren. Här kan vi tala om sfärernas musik som ständigt genljuder genom våra sinnen, våra världsliga instrument. Som nyfödda barn hör vi denna himmelska musik i sin allra renaste form. Men allteftersom vi fostras och präglas till att lära oss leva i den här världen förlorar vi alltmer kontakten med denna ljuva musik.

I den här världen förvanskas våra sinnesintryck till att bli ett väldigt trubbigt och okänsligt instrument när det gäller återgivningen av de renaste tonerna i denna sfärernas musik. Genom vår bakgrundsprägling och genom de sätt på vilka vi förhärdats till att leva i den här världen utvecklar vi tids nog likt ett stelt, stumt membran kring vår egen lyhördhet, ett slags världsligt skyddsfilter som på sin höjd endast ger oss en dissonans av de finaste klangerna i den kosmiska musiken.

Lek nu med tanken att i samma ögonblick du föddes och tog ditt första andetag komponerades också din personliga signaturmelodi – ditt signum – likt en gudomlig Blueprint som du är helt ensam om i hela världen. Denna Blueprint avtecknar sig i ditt personliga födelsehoroskop – ditt kosmiska partitur. Om du sedan föreställer dig himlakropparna i vårt solsystem likt nottecken så har din skapare komponerat din personliga signaturmelodi i enlighet med den turordning himlakropparna radade upp sig vid tidpunkten för din födelse.

Din viktigaste uppgift i livet blir nu att öva på att försöka lyssna in din egen signaturmelodi – att förnimma den bortom den här världens sorl och misstämningar. I samma takt som du utvecklar din lyhördhet att kunna återge dessa tongångar väcks samtidigt din önskan om att finna ditt eget uttryck för detta genom de sätt på vilka du väljer att skapa ditt eget liv. Om ditt liv ska kunna bli så autentiskt som möjligt behöver du börja med att vara autentisk inför dig själv – inifrån och ut. Allt börjar med dig, här och nu!

Så visst skulle du väl önska att hade tillgång till en alldeles egen personlig signaturmelodi, likt en väckarklocka mitt i denna uppvaknandets tid. Ditt födelsehoroskop är just en sådan väckarklocka. Här handlar det om ett levande horoskop, framvuxet ur en inre rörelsedynamik. Den turordning som himlakropparna ligger uppradade närmast efter varandra i ditt födelsehoroskop, oavsett avståndet mellan dem, avslöjar i vilken ordning du väljer att ge uttryck åt dess astrologiska symbolik genom din personlighet.

Kring detta förhållande grundar sig det fenomen jag valt att kalla Planetsviter. Föreställ dig himla­kropparna i vårt solsystem likt pärlor i ett pärlhals­band fördelade i en viss turordning utmed det band av stjärntecken som bildar själva zodiaken. Planetsviterna visar på ett förbluffande träffsäkert sätt hur du väljer att ge uttryck åt ditt levnadsdrama i överensstämmelse med just den turordning himlakropparna ligger uppradade närmast efter varandra i ditt födelsehoroskop. Då ska du också veta att just ditt horoskop visar en av cirka tolv miljoner olika kombinationsmöjligheter av himlakropparnas turordning. Så du är verkligen unik!

Den främsta avsikten med den här kunskapen är att den hjälper dig att bli ett objektivt vittne till dig själv. Planetsviterna ger dig ett fantastiskt redskap att kunna betrakta dig själv utanför ditt eget levnadsdrama. Föreställ dig ditt liv likt en teaterföreställning och att det egentliga syftet med att ”leva din pjäs” är att du ska vakna upp ur pjäsen och bli med­veten om att du inte alls är denna pjäs, utan snarare den som är inlindad inuti pjäsen, eller skymd av dramatiken i pjäsen – att du i själva verket iscensätter ditt liv bara för att minnas vem du innerst inne redan är.

Planetsviterna ger dig en återspegling av din egen psykodramatiska föreställning om dig själv och ditt liv här på Jorden. Genom de sätt på vilka himlakropparnas sym­bolvärden återverkar i sina roller som dina psykolo­giska delpersonligheter och hur du sedan väljer att iscensätta detta drama genom din personlighet, blir du successivt alltmer medveten om ditt verkliga, autentiska själv, den som hela tiden döljer sig bakom detta rollspel.

Du kan även betrakta detta rollspel som ett förtäckt frieri till ditt sanna, gudomliga själv, frammanat ur din djupaste längtan efter att en gång få sluta fred med dig själv, och att få blomma upp som den unika, kärleksfulla individ du innerst inne redan är. Allteftersom motsättningarna utjämnas och förkläd­naderna faller av blir du alltmer självklar och levande, både inför dig själv och inför andra människor.

Det här låter säkert som en fantastisk möjlighet. Pro­blemet är egentligen bara att vi allt som oftast står i vägen för oss själva. Hur mycket vi än anstränger oss för att försöka vakna upp till det vi innerst inne redan är så är vi samtidigt själva det största motståndet till att göra detta möjligt, oftast utan att ens veta om det, eftersom detta motstånd ligger dolt i vår undermedvetna prägling. Re­dan tidigt i livet lär vi oss bygga upp vår identitet kring vår egen teaterföreställning. Vi blir helt enkelt så självupptagna, för att inte säga hypnotiserade av vår egen teaterpjäs, att vi till sist inte vet om något annat. Och då har vi börjat leva i en fantasivärld.

Utan att vi ens lägger märke till det fastnar vi i olika roller och manér genom vilka vi sedan söker bekräftelse på en påhittad och förljugen självbild – allt i förhoppning om att kunna återställa och förstärka den sargade trygghetskänsla vi berövades redan tidigt i livet. Men så länge jakten på denna trygghetskänsla endast är knuten till vårt behov av bekräftelse utifrån blir detta en falsk trygghet. Den stödjer på sin höjd vår självimage – men inte den vi innerst inne är.

Himlakropparnas rörelseriktning

I likhet med vårt solsystem är livet i ständig rörelse. För att bli medveten om det samspel som råder mellan himlakropparnas rörelser och våra liv här på Jorden behöver vi förstå innebörden av vad som menas med synkronicitet. Sedan urminnes tider lever vi med en linjär tidsuppfattning, att vi rör oss genom en endimensionell tidslinje från punkt A till punkt B, från vårt förflutna i riktning mot vår framtid. Detta är utan tvekan också den främsta orsaken till vår oförmåga att kunna leva i nuet.

För att komma till rätta med vår fångenskap i tidens ekorrhjul behöver vi träna på att isolera nuet som något fristående från den förbirusande tiden, att tiden i själva verket är en illusion. Och det är just detta dilemma planetsviterna kan hjälpa oss komma till klarhet med. Att röra sig bakåt i tiden, mot vårt eget förflutna, innebär att köra över sig själv med sin egen bakgrundshistoria. Den rörelsen löper medsols genom horoskopcirkeln, samtidigt som den också löper i motsatt riktning mot himlakropparnas naturliga rörelseriktning (jfr horoskopcirkeln till vänster).

Att däremot röra sig framåt, i hopp om att finna godtagbara lösningar på alla våra bekymmer som kunde leda oss ut ur skuggorna från vårt förflutna, innebär istället att röra sig motsols, vilket också är himlakropparnas naturliga rörelseriktning (jfr cirkeln till höger). Eftersom vi har för vana att tänka i klockvis- medsols riktning, skulle man kanske önska sig att medsols fick vara den framtida riktningen och att motsols istället fick peka bakåt i tiden, mot vårt förflutna. Förklaringen till dessa omkastade rörelseriktningar beror på att horoskopet är spegelvänt mot himlavalvet. Men om vi jämför med idrottstävlingar, löpning, speedway, skridskor och liknande cirkulära rörelseförlopp förefaller det ändå som att vi människor upplever det som mest naturligt att röra oss i motsols riktning.

I skiljelinjen mellan dåtid och framtid placerar vi sedan ”nuet” – den enda verklighet som faktiskt existerar, men som hela tiden skyms bakom vårt levnadsdrama. Bilden illustrerar hur nuet vilar på tidslinjens gungbräda mellan då och sedan. Allt vi tycker oss ha missat, eller misslyckats med under vårt förflutna skapar vi ständigt nya kompensatoriska strategier för att försöka komma till rätta med i vår spekulerade framtid. Problemet är bara att varken vårt förflutna eller vår framtid existerar just nu. Den enda sanna verklighet vi har tillgång till öppnar sig i sprickan mellan dåtid och framtid. Föreställ dig nu att vi placerar en sådan gungbräda i det tomma mellanrummet mellan samtliga himlakroppar i ditt födelsehoroskop. Närmare bestämt blir det då ett tiotal olika gungbrädor på vilka du utmanas att försöka hantera och balansera det levnadsdrama som pågår i samtliga av dessa spelutrymmen i vilka himlakropparnas symboliska rollspel tar sig uttryck.

I vårt levnadsdrama fastnar vi gärna med ena foten i skuggorna av vår bakgrundshistoria och med den andra foten i våra framtidsförhoppningar om ett bättre, rikare, lyckligare och mer kärleksfullt liv. På det här sättet har vi ingen fot över att vara i den enda verklighet vi har, nämligen i nuet. Nuet kan beskrivas som den smala sprickan i tidslinjen där det gudomliga ljuset kan bryta in. ”There is a crack in everything; that’s how the light gets in” (det finns en spricka i allt som sker; det är där ljuset kan bryta in), som Leonard Cohen sjunger. Lika lite som en skådespelare är sin rollkaraktär tycks det yttersta syftet med vårt levnadsdrama vara att vi ska bli tvungna att genomskåda vårt eget och världens skådespeleri för att slutligen bli medvetna om att vi inte alls är detta drama. Men för att kunna genomskåda detta skådespel behöver vi leva vårt drama ända tills det inte längre hämmar och skymmer upplevelsen av vårt sanna autentiska själv.

Vad är då det bästa jag kan göra för att bryta de mönster som leder till att jag bara fortsätter vippa fram och tillbaka på den här dramatiska gungbrädan, tänker du säkert? Det enkla svaret på den frågan är att det handlar om att byta fokus. Istället för att stirra dig blind på dina bryderier kring hur du ska komma till rätta med allt som tycks stå i vägen för din framgång och lycka bör du vända blicken mot den imaginära sprickan i tidslinjen, ditt här och nu. Kruxet är bara att då blir du samtidigt tvungen att utmana ditt ego – den blinda fläcken i ditt öga som skymmer ditt autentiska själv, inklusive det du helst vill undvika att se. Här hägrar samtidigt den gyllene öppningen i nuet där ljuset ständigt söker bryta igenom. Men så länge du är förblindad av den skuld, smärta och självförnekelse som en gång kom att separera dig från ditt sanna själv är du utelämnad åt egots kamp för din överlevnad.

Ju mer vi kämpar för att försöka undvika de obekväma skuggsidorna av oss själva i samma utsträckning undviker vi också att möta det bortglömda, sårade lilla barnet som gömmer sig längst där inne bland skuggorna. Det mest avgörande steget vi någonsin kan ta i våra liv när det gäller vårt självförverkligande är att våga öppna just de dörrarna hem till oss själva vi en gång stängde bakom oss – allt med syfte att kunna återförenas med vårt sanna, autentiska själv. Den gången vi skildes från oss själva var det för att försöka rädda oss från en värld vi varken kände oss trygga eller välkomna i. När vi nu söker återknyta kontakten med oss själva kommer det att göra precis lika ont som den gången vi övergav oss själva. Men den här gången gäller det lyckligtvis återföreningens smärta.

Så länge vi är gisslade bland skuggorna av vårt levnadsdrama söker vi oss själva och vår förlorade självkänsla i omvärlden bara för att slutligen bli tvungna att upptäcka att vi egentligen varit hemma hela tiden. Fram tills dess vi lyckas genomskåda illusionen är vi huvudsakligen styrda av våra begär, nämligen begäret efter att få omvärlden att skänka oss den kärlek och det godkännande vi aldrig lyckades ge till oss själva. Otillfredsställda behov övergår med tiden alltid i begär. Vår Jord räcker mer än väl till för att tillgodose våra verkliga levnadsbehov, men inte våra begär. Begär går nämligen aldrig att mätta!

Tolkningen av planetsviterna har som jag nämnde tidigare en direkt koppling till himlakropparnas naturliga rörelseriktning. Här utgör Ascendenten den naturliga startpunkten eftersom den hör ihop med vår personliga jagkänsla, den jag gestaltar utåt i den här världen. Även om himlakropparnas naturliga rörelseriktning symboliserar allt vad det innebär att befinna sig i sitt eget naturliga flöde, vilket också är det mest positiva uttrycket för planetsviten i fråga, lurar samtidigt en frestelse att halka in på förrädiska sidospår i förhoppning om att finna upprättelse för allt som fortfarande skaver i vår bakgrundshistoria. Man skulle kunna likna detta vid en grammofonskiva som hakat upp sig i ett gammalt skivspår.

Den högsta möjligheten för vilken himlakropp som helst i horoskopet öppnar sig alltid genom den efterföljande himlakroppens positiva symbol­värde. För att nå detta måste avstampet utgå från den närmast bakomliggande himlakroppen, på samma sätt som fotstegen när du promenerar fram på en väg. Om vi tvärtom föreställer oss att vi backar medsols, tillbaka mot horoskopets förhistoria, utlöser vi den rakt motsatta effekten, nämligen att vi fastnar i gamla olösta möns­ter, vilka kommer till uttryck genom de negativa sym­bolvärden som gäller för den himlakropp vi backar mot. Den bakåtgående rörelsen återspeglar våra olösta karmiska mönster. Här är det också viktigt att förstå att vi aldrig kan påverka rörelseriktningen ge­nom viljeansträngning. Det leder bara till att vi fastnar i själva ansträngningen. Alltsammans handlar endast om ett bevittnande. I samma ögonblick vi blir fullt med­vetna om ett visst motsatsförhållande som utspelar sig mellan våra psykologiska delpersonligheter frigörs den spänning som utestänger oss från det naturliga flöde där vi finner vårt sanna, autentiska själv.

Varje himlakropp bildar utgångspunkt för ett visst psyko­logiskt tema, ett tema som de intilliggande himlakropparna är direkt delaktiga i och därför blir ett samlat uttryck för. Samtidigt tillhandahåller varje himlakropp en symbolisk nyckel till det som kan lösa våra inre blockeringar. Varje himlakropp kan således betraktas både som ett lås och som en nyckel, beroende på åt vilket håll vi rör oss. Eftersom rörelseriktningen i stort sett är självreglerande har vi väldigt små möjligheter att kunna påverka den. Vi rör oss precis så djupt in i våra låsningar som vi måste för att finna den rätta nyckel till att kunna låsa upp. Allt handlar om att utveckla vår förmåga att kunna genomskåda och därmed upphäva det drama som löper i spåren av vår tidslinje. Allteftersom du upptäcker och lär dig förstå skillna­den i vad som kommer till uttryck i kopplingen mel­lan himlakropparnas symbolvärden och de två rörelseriktningar dessa beskri­ver utplånas mycket av det motstånd som annars hindrar dig att kunna förändras och vidareutvecklas som människa.

Om vi håller oss kvar i metaforen om nyckeln och låset så är det ju ingen som helst tvekan om att dessa två komponenter endast existerar för varandra. Om vi nu föreställer oss att vi använder den dramatiserade delen av planetsviternas tolkningar på ett sätt som liknar relationen mellan nyckeln och låset. Då menar jag att i det mirakulösa ögonblicket när polletten trillar ner och förståelsen går i lås så kommer både nyckeln och låset att upplösas samtidigt, eftersom de inte längre behövs. Då har de uppfyllt sitt syfte som markörer för en viss typ av låsning. Den dörren i vårt inre som tidigare varit låst kommer att öppnas inifrån oss själva och den kommer aldrig någonsin att kunna låsas igen. Vår nyfunna medvetenhet om vad som nu finns bakom den dörren omöjliggör detta!

Rekommendation – en svit i taget

Eftersom varje svit av himlakroppar beskriver ett mycket komplext och mångbottnat samspel mellan olika sidor av din personlighet vill jag råda dig att, åtminstone under den första tiden, bara ta dig an en svit åt gången, eller kanske en svit om dagen. Det går nämligen inte att tillgodogöra sig hela detta väldiga spektrum av energier på en enda gång.  Om du av nyfikenhet läser igenom alla tolkningarna av planetsviterna är detta naturligtvis helt i sin ordning, men du kan inte räkna med att kunna tillgodogöra dig innehållet. Troligtvis blir du väldig trött och okon­centrerad efter en stunds läsning av sviterna, vilket också är en försvarsreaktion som uppstår när struktu­rerna i dina gamla invanda, ego-relaterade mönster ho­tas. Av den anledningen vill jag rekommendera dig att du inledningsvis avsätter en liten stund varje dag åt en ny planetsvit. På så sätt ger du dig själv möjlighet att fokusera din upp­märksamhet på ett visst psykologiskt tema åt gången av de omedvetna mönster som finns inpräglade i din personliga prägling. Allteftersom du blir mer och mer förtrogen med dina sviter och upple­ver ett alltmer positivt och stimulerande sammanhang i ditt energiflöde, är du mogen att koppla in ett större antal sviter åt gången.

Eftersom dessa texter är utformade efter himlakropparna allmänna grundläggande symbolvärden är det en stor fördel om du så långt som möjligt försöker spåra dina egna personliga nyanser utifrån denna planetariska grund­pallett. På så sätt ökar du dina möjligheter att komma i närmare kontakt med själva kärnan av det tema som sviten behandlar. Du kan betrakta dessa texter som ett slags universella huvudnycklar till de sekvenser som sviterna beskriver. När du väl fått träff på din egen motsvarighet till vad dessa avsnitt beskriver kommer du att uppleva det som att polletten trillar ner och att du funnit din egen personliga nyckel till vad som gömmer sig bakom dessa mönster.

Meningen är att du ska kunna använda dessa planet­sviter likt ett personligt operativsystem under en tid. Du bör samtidigt vara observant på om du märker att det är någon koppling i kedjan som du har särskilt stark benägenhet att haka upp dig i. Det är i så fall en signal till att just detta avsnitt kan innehålla särskilt komplicerade bakgrundsförhållanden. Se efter om du kan spåra upp vad det kan vara för speciella omständigheter i ditt liv som du i så fall gömmer undan för dig själv, eftersom det annars tenderar att blockera genomflödet i just den planetsviten.

Motsatsernas förening – ett gudomligt friläge

Hela syftet med planetsviterna är att steg för steg nå bortom den värld av motsatsförhållanden som hela tiden får oss att pendla mellan ytterlighe­terna i vår tillvaro. Så länge vi låter oss styras av våra förutbestämda värderingar kring vad som är bra eller dålig, positivt eller negativt, ont eller gott, kommer vi på ett tvångsmässigt sätt att gissla oss själva vid alla de föreställningar vi kan ha omkring allt som vi anser att vi måste komma till rätta med för att kunna bli en bättre, lyckligare, kärleksfullare och mer upplyst människa. Planetsviterna handlar om konsten att bara kunna bevittna det drama som hela tiden utspelar sig i himlakropparnas psykologiska rollspel, för att på så sätt kunna avslöja sina egna psykologiska fallgropar.

Genom att bara iaktta dessa skeenden, utan att falla för frestelsen att lägga sig i, eller värdera någonting som sämre eller bättre, gör vi det möjligt för våra psykologiska motsatspar att upphäva, eller upplösa sig själva. Det här kräver samtidigt att vi så långt som möjligt frikopplar oss själva från det drama som för tillfället äger rum – som om vi valde att istället bara bli en distanserad åskådare i publiken till vår egen teaterföreställning. Här syftar jag på ett tillstånd av total uppmärksamhet, som om du själv var nyfiken på vad just den här scenen hade att berätta om dig, Och för att inte sabotera detta tillfälle skulle du också vara tvungen att tygla varje liten impuls till att aktivt vilja ingripa, eller på något sätt förändra skeendet.

Föreställ dig varje planetpar likt en våg med två vågskålar, placerad mitt i nuets vägskäl, mitt emellan din bakgrundshistoria och dina framtidsförhoppningar. Genom att ladda den framtida vågskålen med den energi som bäst beskriver den symboliska motvikten till de karmiska mönster som tynger i vågskålen från ditt förflutna och som på ett undermedvetet sätt håller dig kvar i din förflutna prägling, balanserar du ut det psykologiska motsats­spel som hindrar dig från en absolut närvaro i nuet, eller vad vi menar med att vara i kontakt med oss själva i vårt eget hjärta.

Oavsett om det gäller vår strävan att försöka undkomma skuggorna från vår bakgrundshistoria, eller våra ansträngningar att försöka förverkliga våra framtida önskedrömmar, så kommer alla former av medveten ansträngning att hindra oss att nå kontakt med vårt gyllene friläge. Den enklaste förklaringen till varför den här typen av ansträngning inte fungerar är att den utgår från ett felaktigt verklig­hetsperspektiv. Dåtid och framtid existerar endast som tankeformer. De finns helt enkelt inte närvarande i nuet, utan skymmer istället vår upplevelse av nuet! Det är således precis lika blockerande att anstränga sig för att försöka nå en positiv framtida lösning, som att an­stränga sig för att försöka undvika att bli ett offer för negativa inflytanden från vår bakgrundshistoria.

Vår världsliga prägling är i själva verket en påtvingad konstruktion, ett iscensatt levnadsdrama. Det är heller inte möjligt att lösa en konstruerad, konstgjord situation med en annan konstruerad, konstgjord situation. Det leder bara till att vi blir gisslade inom samma olösta dilemma. Eller som den gode Einstein formulerade saken: ”Man kan inte lösa ett problem i samma domän som problemet har uppstått”. Här krävs en helt ny infallsvinkel – ett objektivt bevittnande som hjälper oss att genomskåda vår bakgrundsprägling. Det hela handlar om att skapa ett slags motsatsernas före­ning, eller utjämningspunkt, som automatisk leder till att motsatserna upphäver sig själva, och därmed befriar oss ur det mentala ekorrhjul där vi ständigt kommer att överbetona den ena sidan av våra motsatspar, på bekostnad av den andra. För att det ska bli möjligt för oss att finna en sådan utjämningspunkt inom oss själva behöver vi först och främst definiera exakt vad det är som pågår inom oss så att vi lär oss känna igen de motsatsför­hållanden som utspelar sig i dramat mellan våra delpersonligheter.

Samtidigt är det också viktig att ha en levande vision, likt en önskedröm om hur jag helst skulle vilja se mig själv i mitt liv bara för min egen skull. Vem är den där personen inom mig som ständigt drömmer om att vilja bli förverkligad? Här skulle jag vilja likna min relation till mitt eget levnadsöde vid en bilskolelektion. Min vision är att jag vill lära mig köra bil. Jag får då all den nödvändiga undervisning jag behöver av min bilskollärare, som här får gestalta min gudomliga läromästare. Läraren har redan hela planen klar för sig och vet precis vad jag behöver öva på för att lära mig behärska konsten att köra bil. Det bästa jag kan göra är givetvis att hålla mig vaken och uppmärksam under lektionen och så långt som möjligt försöka förstå lärarens intentioner. Under tiden lektionen pågår tränar jag samtidigt på att bli medveten om den autopilot – mitt högre gudomliga själv – som faktiskt har behärskat den här konsten hela tiden.

Ett spegelvänt rollspel

Föreställ dig det drama som utspelar sig i mötet mellan din bakgrundshistoria och dina framtidsförhoppningar likt ett spegelvänt rollspel som låser in sig själv i en evig rundgång. Du har säkert gjort det experimentet någon gång att du hållit en spegel framför en annan spegel och sett dig själv i en ändlös rad av spegelbilder. Även om en spegelbild inte kan presentera någon egen lösning på dina motsättningar ger den ändå en avslöjande återspegling av dina beteenden. Och här kommer vittnet in i bilden. Föreställ dig ett osynligt vittne som befinner sig utanför ditt drama, likt en person i publiken som bara är där för att bevittna ditt skådespel. Ju mer uppmärksam och medveten du blir i ditt eget objektiva bevittnande, desto mer kommer du att kunna genomskåda ditt eget rollspel.

Tids nog kommer vittnets genomskådande av det rollspel som pågår mellan dåtid och framtid att nöta ner de motstånd och den separation som ditt världsliga drama gestaltar. Och alltefter­som extremlägena med tiden tar ut varandra kommer du successivt allt närmare din egen nollpunkt i nuet. Det finns dock ingen genväg förbi ditt drama som kan leda dig direkt fram till denna nollpunkt. Det är således bara genom de signaler som väcker dig inuti ditt drama som du rent intuitivt kan återfinna de bortglömda ledtrådar som leder dig hem till din egen nollpunkt.

Planetsviterna är en symbolisk beskrivning av ditt levnadsdrama med vars hjälp du får möjlighet att genomskåda det som skymmer och separerar dig från ditt autentiska varande, här och nu. Föreställ dig ut­rymmet mellan himlakropparna likt stängda dörrar som bara kan öppnas inifrån ditt eget hjärta, och bara så längre ingenting står i vägen och blockerar dörrarna utifrån. Så snart det finns en ansträngning, en spänning, eller en förväntan så hamnar detta oundvikligen i vägen fram­för dörren och hindrar den från att kunna öppnas. Här spelar det heller ingen roll om syftet med din ansträngning varit att försöka göra det allra bästa av situationen. Fortfarande är det själva ansträngningen som blockerar dörren.

I livets egen skapelsekälla finns ingen ansträngning, inte heller någon separation. Innerst inne i vår mest bortglömda vrå av oss själva är vi redan fulländade, gudomliga och kär­leksfulla varelser. Men så länge vi är ockuperade och förblindade av de rädslor och vanföreställningar vi kommit att placera mellan oss själva och livet, vågar vi inte riktigt tro på att detta kan vara möjligt. Vi har lärt oss att veta vår plats ute i kylan. Det dilemma varje planetsvit beskriver symbolise­rar både en låsning och en öppning. Öppningen finns i själva låsningen. Valet är sedan ditt om du väljer att leva kvar inom den bedrägliga trygghet som låsningen innebär, eller om du väljer att släppa taget och vill­korslöst börjar söka efter dig själv, inuti det levnadsdrama där du kommit att inmuta din egen bekvämlighets­zon.

Tillbaka till horoskopmenyn

Se Demo – Planetsviter

Fortsätt till beställningssidan!