Transviter
(-) Utopiska villfarelser förlamar vår verklighetsuppfattning på ett sätt som gör vår verklighet resistent (trög och motståndskraftig) mot livets omskapelseprocesser.
(O) Livet okuvliga omskapelsekraft är på väg att reformera hela vår verklighetsgrund på ett sätt som successivt väcker oss ur våra värsta mardrömmar kring en kall och avpersonifierad värld styrd av antiliv.
Många av er känner säkert redan till att jag intresserar mig för himlakropparnas inbördes turordning genom zodiaken. Kring detta intresse har jag utvecklat en egen alternativ tolkningsmetod som jag valt att kalla för Planetsviter. Här handlar det om förståelsen av horoskopets inre rörelsedynamik. Om du föreställer dig ett cykelhjul så kommer ekrarna i hjulet att symbolisera den traditionella astrologin och dess utgångspunkt från horoskopets fasta positioner i enlighet med himlakropparnas placeringar, deras tecken och hus, samt deras inbördes aspektmönster. Planetsviterna symboliserar istället hjulets egen rörelseenergi, alltså vad som händer i energifältet när hjulet sätts i rörelse. Här handlar det om två motsatta rörelseriktningar. Antingen följer vi himlakropparnas naturliga rörelseriktning, vilket symboliserar transformation och vidareutveckling, eller så rör vi oss i motsatt riktning mot detta flöde, vilket innebär en återupprepning av vår karmiska bakgrundshistoria. Bägge rörelseriktningarna är nödvändiga eftersom de ständigt behöver nötas och slipas mot varandra. Vi kan helt enkelt inte nå längre in i flödet än vad vi lyckats genomlysa av vår bakgrundshistoria.
Här har jag vidareutvecklat planetsviterna till att även omfatta transitläget. Då föll det sig också naturligt att benämna detta som Transviter. Ännu så länge befinner sig detta bara på experimentstadiet, men det verkar fungera väldigt bra. Här har jag valt att endast rikta in mig på de yttre planeterna, från och med Saturnus, till och med Pluto. Orsaken till detta är de yttre planeternas rörelsedynamik dröjer sig kvar så pass länge att de hinner göra ett djupare och mer varaktigt avtryck, både individuellt och på utvecklingstrender i vår omvärld.
Pluto > Saturnus > Neptunus > Uranus
Den här turordningen mellan våra fyra yttre planeter i solsystemet har varit förhärskande sedan mitten av juli i år, med undantag för Månens månadsvisa passage genom detta fält som löper från slutet av Stenbocken till och med Oxen. Eftersom det handlar om de transpersonella planeterna, med undantag för Saturnus, kan vi likna detta inflytande vid ett globalt, kollektivt bakgrundsbrus. Nu bryts den här sviten under den första veckan i december då Venus seglar förbi Pluto in i Vattumannen. Och under den tidsperioden som även Merkurius och Solen kommer att passera genom detta fält gör den här transviten ett uppehåll fram till början av juli nästa sommar. Därefter kommer den åter att vara intakt ända fram till den 20 januari 2026.
Den här transviten belyser ett låst, stagnerat läge i världen när det gäller livets omskapelseprocesser. Inget regelsystem eller någon fysisk form bör vara så stängd och inflexibel i sin struktur att det hämmar den inre kärna av ren omskaparkraft som systemet självt är avsett att levandegöra. Den här effekten är kanske mest märkbar genom de krig som nu pågår i världen. På ett rent personligt plan kan vi uppleva hur vi stundtals förlorar fotfästet i intensiva känslor av personliga begränsningar. Detta kan också ha en förlamande inverkan på vår förmåga att kunna hantera praktiska, krisartade situationer på ett nyktert och konstruktivt sätt. Här tenderar vi istället att försöka undfly kriser och psykiskt obehag med hjälp av våra fantasier, och i många fall även genom alkohol, droger och psykofarmaka. Det hela tycks bottna i ett desperat behov av att försöka skapa distans till allt som skrämmer oss. Men bakom detta falska skydd av verklighetsflyktiga utopier har vi sedan en tendens att både avskärma och förvränga vår faktiska verklighetssituation. Det här ger i sin tur näring åt en förlamande, irrationell fruktan att något slag av dold, okänd, eller oundviklig makt kommer att hota, eller underminera vår existentiella säkerhet och trygghet.
Mot bakgrund av detta inflytande kan vår energi periodvis bli så utarmad av inbillade farhågor och dunkla självtvivel att vi hindrar oss själva från att kunna förverkliga våra drömmar och ideal. Vår undermedvetna rädsla att förlora greppet om vår fysiska existens ger oss en benägenhet att istället bädda in vår verklighet i diffusa framtidsdrömmar, där åtminstone våra fantasier och förhoppningar om en bättre värld ostört kan få leva vidare. Mitt i detta kollektiva bakgrundsbrus upplever vi oss själva som väldigt pressad i många situationer och tvingas då använda ett övermått av energi bara för att kunna upprätthålla vår självbevarelsedrift, vilket gör att många känner sig väldigt trötta och håglösa.
Alla slag av visioner och föreställningar som människan under lång tid kommit att väva in i sina förhoppningar kring en mer upplyst och humanistiskt samstämd världsbild har plötsligt hamnat mitt i blixtljuset av snabba, oförutsägbara förändringar. Detta har nu skapat ett tillstånd av uppbrott, kaos och osäkerhet i världen, vilket tenderar att försätta den uppväxande generationen i ett tillstånd av vanmakt och förvirring. Man skulle kunna likna det hela vid ett bryskt uppvaknande till en överspänd värld som hotar köra över dessa individers allra sköraste paradisdrömmar.
Mitt i flödet av denna transvit väcks samtidigt vår förmåga att kunna visualisera fram helt nya inspirerande problemlösningar inom olika verksamhetsfält. Här har vi möjlighet att frilägga en djup potential för utformandet en helt ny verklighetsstruktur. För att lyckas med detta behöver vi öva på att våga släppa fram hela vår naturliga intensitet i full skala och samtidigt vara lyhörda för hur denna omskapelsekraft själv önskar ta form i vår praktiska verklighet. Vi behöver tillåta urkraften inom oss att få bana väg mot en helt ny verklighetsordning, en verklighetsstruktur som gjuter en helt ny grund åt våra högsta drömmar och ideal.
Bilden av den stelnande magman är en perfekt sinnebild för både Pluto och Saturnus. Lavan väller fram som en okuvlig kraft ur Jordens inre (Pluto) och när den så småningom stelnar så bildar den helt nya former och stukturer (Saturnus). Här har vi även diamanten som formats i Jordens inre som ett exempel på detta. Utmaningen med detta planetpar ligger således i modet att våga kapitulera och ge upp sina föråldrade, rigida former för att lämna plats åt ständigt nya verklighetsstrukturer att få födas fram inifrån sin egen skapelsekärna.
När vi befinner oss i extremt pressade situationer har vi förmågan att uppnå ett knivskapt fokus, vilket hjälper oss att avgränsa vår koncentration på just det som för ögonblicket är mest angeläget att lösa. Genom att tillåta den Plutoniska kärnenergin att villkorslöst få processa sig igenom vårt fysiska verklighetsplan ger vi oss möjlighet att fortlöpande rekonstruera vår verklighetsuppfattning. Här kan man tala om en organisk process som samtidigt tillåter oss leva i hudnära kontakt med livets egna underhållsprocesser.
För att sedan kunna förstå de mirakel som utkristalliserar sig ur vad vi uppfattar som vår verklighet (Saturnus) är det nödvändigt att vara i direkt kontakt med de kosmiska, universella energier som formaterar sig själva, bortom våra fantasier och föreställningar – att helt enkelt kunna förnimma den verklighet som tidigare legat undanskymd bakom allehanda villfarelser och illusioner.
När det slutligen gäller Neptunus och Uranus handlar det om de starkaste uttrycken för det uppvaknande som sker runt om i världen i vår tid. Här uppväcks drömmaren (Neptunus) till ett tillstånd av absolut klarseende, eller rent medvetande. Ju mer frigjorda och självständiga vi känner oss inombords, desto mer trovärdiga och hängivna blir vi också i vårt sätt att hantera våra medmänskliga förpliktelser av olika slag. Detta inflytande har även en stimulerande inverkan på vår inspirationsförmåga och utvecklandet av våra högre ideal. Genom att vara i nära kontakt med vår intuition och följa våra högre ideal i livet uppnår vi en ökad känsla av personlig frihet.
Egots sista strid!